Julen och allt det andra

Julstress? Hört det utrycket någon gång? Under mina 30 första år i livet så upplevde jag ingen julstress, men idag förstår jag vad man menar med det. Fast det är över 4 veckor kvar till jul så börjar stressen gripa tag i mig. Allt som måste göras och helst skulle ha gjorts igår. Vi hann inte baka några lussekatter till första advent (så tack Linda för de vi fick), första adventsljuset tändes i morse och jag druknar i allt jag borde ha gjort. (Jag fick i alla fall fram adventsljustakarna och stjärnorna i god tid)

Julen som ska vara en fridfull helg fullkomligt drunknar i allt som borde, bör och måste göras. Städning, handling, paketinslagning, bakning, ett resande till släkt eller mottagande av det hitresta. Stora delar av julafton går år till att förbereda den kväll som många av oss har som störst förväntan på. Allt bara måste vara perfekt.

Eller måste den det? Ta ett djupt andetag, fundera på vad som egentligen är viktigast med julen.
Måste det vara en fin gran (måste det ens vara en gran), måste vi tillbringa hela dagen med att förbereda maten, eller lägga alldeles för mycket pengar på julklappar till barn och vuxna som ofta har mer än vi behöver?

Jesus, Kungars Kung och Herrars Herre, Guds egen son föddes  i ett stall. Inte som Maria och Josef hade tänkt eller planerat för, men bra blev det.

Kanske du och de i din närhet kan göra något annorlunda på julen i år. Bjuda in någon som inte har några att fira med, besöka någon som inte får besök, lägga en del av matpengarna som en gåva till dem som behöver dem mer än du och jag?
Kan man göra så? Jag vet inte, kan man?

Det kanske blir den mest minnesvärda julen någonsin.

och snabbt går det också

Idag är det 1 månad kvar till julafton, det är första advent på söndag och höstterminen är snart slut.
Tiden bara försvinner iväg.

Till alla er som sagt till mig att jag ”ska ta vara på tiden när mina barn är små, eftersom den tiden försvinner snabbt”. Jag säger bara en sak, ”Du hade rätt”. När slutade mina barn vara små? (Inte för att de är jättestora, men de är i alla fall inte bebisar längre).

Ta vara på tiden, ta vara på de som finns runtomkring dig.
Och när du känner att du bara måste göra något, våga ställa frågan: ”Måste jag verkligen”

Nu ska jag strax hem och plocka fram adventsljustakarna.
Det är ju något som vi måste, eller måste vi?

Vilken dag, vilket liv

Denna dag började inte som alla andra dagar, den började med kalas. Vårt yngsta barn, Joshua fyller fem år idag.
Han ska firas mera i eftermiddag och ha det första av två kalas ikväll.

För egen del finns det en röd tråd igenom den här dagen. Förmiddagen ägnades åt ett intressant och utvecklande samtal, lunchen går åt till ett utvecklingssamtal med min yngsta dotter på hennes skola och kvällen (och morgondagen) går åt till att sitta på skolbänken (Ledarskolan modul 2). Temat är förändring och att leda i förändring.

För även om vi inte alltid vill det så förändras allt runt omkring oss. Och jag tror att vi bör ”leva i ständig förändring”  (Vem sjöng så?? Kommentera och tävla om en glass).

Vilket liv, vilken dag