Att leda sig själv

Ledarskap är ständigt aktuellt. Den senaste veckan har media rapporterat om den ledarskapskris som Socialdemokraterna har. Jag hörde att förutom att se ut som en ryss (rolig dam på aktuellt) så beskrivs Stefan Löfven, som blir ny partiledare, som en som är bra på att leda. Det kan man tycka är en självklar egenskap hos en ledare, men med facit i handen vet vi att alla ledare är inte bra på att leda.

I kväll och imorgon är det dags för Ledarskolan modul 3, en ledarutbildning som jag går. Ämnet handlar om att leda sig själv, vilket inte alltid är så lätt. Men med att leda sig själv börjar allt ledarskap.

Ibland kan jag tycka att det vore skönt om andra kunde fatta besluten åt mig. Vi lever i en tid där vi inte vill eller vågar ta ansvar. Vi vill ha någon att skylla på, att kunna säga ”… det är hans fel”.

Jag längtar efter och uppskattar människor som vågar vara ärliga, raka och ändå kärleksfulla. Människor som står för vad de gjort, även när det gick fel.

Men det börjar med att leda sig själv, innan vi kan leda andra. Det innebär dock inte att vi måste vara perfekta för att kunna leda andra och vi lär (förhoppningsvis) hela tiden av våra misstag.

 

Stolt

Det är sällan man säger det, men jag är så stolt över att få vara en del av Vallhovskyrkan och över de människor som går där.
Över den verksamhet vi har och det vi tillsammans gör.

Inte minst är jag stolt över de barn som kommer till kyrkan. I söndags var några av dem med och sjöng när alla kyrkor i Sandviken firade gemensam gudstjänst. 

Tillsammans

Sen några veckor håller jag tillsammans med några och förbereder gudstjänsten den 12 februari (Observera att den blir kl. 16).
Det är oerhört inspirerande att göra något  tillsammans. Jag blir oerhört mycket mera kreativ när jag hör de andras ideér och mina egna ideér blir så mycket bättre när de övriga i gruppen kommer med förslag till förbättringar och korrigeringar.

Församling gör vi tillsammans, det är ingen enmans-show. Den församling som består av en person är ingen församling, den församling som drivs av er person är ingen bra församling. Tillsammans har vi alla möjligheter att göra något fantastiskt. Välkommen att vara med tillsammans  med oss andra.

… och god fortsättning

Eftersom mitt förra inlägg inleddes med God Jul, vill jag fortsätta med god fortsätting.

Jag hoppas du haft en god början på det nya året. Själv så avslutade jag det gamla med några dagars ledighet och det nya har inletts på ett bra sätt.

Ett nytt år innebär nya möjligheter och chans att skapa nya vanor. En vana behöver vi göra minst 30 gångar för att den ska kännas naturlig, så ge inte upp med ditt nyårslöfte riktigt än.

Vi har i Vallhovskyrkan inlett det här året med bön (och kommer ha bönen i fokus under de närsta månaderna). Första veckan på året hade vi bön i kyrkan varje dag och nästa vecka kommer vi ha gemensam bön med Sandvikens övriga kyrkor.

Men för att be måste du inte gå till en kyrka, du kan be precis där du befinner dig. Om du inte redan gör det, skapa en god vana av att be. Du kan t.ex. ha en minut av din lunchrast till att, eller använda promenanden till jobbet/bilresan till jobbet för att be.

Det handlar inte om du mycket eller hur länge jag ber, utan att göra bönen till en del av min vardag.

God jul

Inte för att det är jul riktigt än, men jag vill ändå passa på och önska en riktigt god jul.

Min egen julstämning ökade ett par hundra procent i lördags. Mycket tack vare snön och den fantastiska julkonsert som Vallhovskyrkans kör, barngrupper m.fl bjöd på. Vilken grej.

I centrum var Jesu födelse, den enda anledningen som behövs för att fira jul.

Den stora frågan så här några dagar innan jul är, vad står i centrum i mitt julfirande. Hinns Jesus med när julklapparna ska köpas, skinkan grilljeras och huset städas? Eller hamnar han på efterkälken?

Mina egna erfarenheter är att Jesus lätt försvinner bland allt annat som ”måste göras”, och att t.ex läsning av  julevangeliet kläms in och inte riktigt hinns med.

Men vet du, det handlar om prioriteringar. Det som är viktigast hinns med, men då måste jag börja med det.
Så tänk om vi (jag) den här julen skulle börja med att först bestämma när det passar att läsa julevangeliet, tacka Gud för året som varit och be för det kommande. Och sen bestämma när vi äter, öppnar paket och gör allt det andra som hör julen till.

 

Början och slutet

Det är snart slut på året. 2011 ska bli 2012.

Vad har 2011 inneburit för dig? Och vad har du för förhoppningar för 2012?
Det är frågor som vi kommer att beröra på församlingsdagen den 6/1 i Vallhovskyrkan. Vi kommer att äta gott och sedan samtala om 2011 & 2012. Du behöver inte vara medlem för att vara med på den eftermiddagen, men du måste anmäla dig på en lista som sitter på anslagstavlan i Vallhovskyrkan.

Missa inte heller julkonserten ”Jul i vårt hus” på lördag den 17/12  kl. 16 och samlingen vi har på julaftonskvällen kl. 23.

Varmt välkommen

 

Lucia

Idag var vi för sista gången på lucia på dagis (i höst början Joshua på skolan). Lucia firande på dagis är en härlig upplevelse. Barnen sjöng jättevackert, det var många lucior och pepparkaksgubbar. Ett stort tack till er på dagis som ordnade med det.

När jag sen kom till kyrkan så läste jag en sak på internet som jag vill dela med er:

‎”Lucia har inte en egen dag för att hon var snygg, snäll eller duktig på att sjunga. Vi minns henne för att hon var kristen och dog för det. Om nu någon hade glömt det.”

Tänkvärt och något som vi tenderar att glömma mitt vårt gullande med söta barn som lussar och  skön sjungade luciatåg som syns både på TV och arbetsplatser.

Det allra viktigaste

Jag håller på och förbereder predikan till på söndag. Den kommer att handla om vad som är det allra viktigaste i kristen tro.

Om du efter söndagens predikan förstår det så behöver du inte förstå något annat, för om du fattar det så kommer allt det andra att bli mycket mera lättförståligt. Det är nämligen så att om du begriper det, så kommer det att revolutionera din Guds bild, din bibelläsning och din syn på andra människor.

Och vet du, det kommer i formen av en stor julklapp.

Ses vi på söndag?

Julen och allt det andra

Julstress? Hört det utrycket någon gång? Under mina 30 första år i livet så upplevde jag ingen julstress, men idag förstår jag vad man menar med det. Fast det är över 4 veckor kvar till jul så börjar stressen gripa tag i mig. Allt som måste göras och helst skulle ha gjorts igår. Vi hann inte baka några lussekatter till första advent (så tack Linda för de vi fick), första adventsljuset tändes i morse och jag druknar i allt jag borde ha gjort. (Jag fick i alla fall fram adventsljustakarna och stjärnorna i god tid)

Julen som ska vara en fridfull helg fullkomligt drunknar i allt som borde, bör och måste göras. Städning, handling, paketinslagning, bakning, ett resande till släkt eller mottagande av det hitresta. Stora delar av julafton går år till att förbereda den kväll som många av oss har som störst förväntan på. Allt bara måste vara perfekt.

Eller måste den det? Ta ett djupt andetag, fundera på vad som egentligen är viktigast med julen.
Måste det vara en fin gran (måste det ens vara en gran), måste vi tillbringa hela dagen med att förbereda maten, eller lägga alldeles för mycket pengar på julklappar till barn och vuxna som ofta har mer än vi behöver?

Jesus, Kungars Kung och Herrars Herre, Guds egen son föddes  i ett stall. Inte som Maria och Josef hade tänkt eller planerat för, men bra blev det.

Kanske du och de i din närhet kan göra något annorlunda på julen i år. Bjuda in någon som inte har några att fira med, besöka någon som inte får besök, lägga en del av matpengarna som en gåva till dem som behöver dem mer än du och jag?
Kan man göra så? Jag vet inte, kan man?

Det kanske blir den mest minnesvärda julen någonsin.

och snabbt går det också

Idag är det 1 månad kvar till julafton, det är första advent på söndag och höstterminen är snart slut.
Tiden bara försvinner iväg.

Till alla er som sagt till mig att jag ”ska ta vara på tiden när mina barn är små, eftersom den tiden försvinner snabbt”. Jag säger bara en sak, ”Du hade rätt”. När slutade mina barn vara små? (Inte för att de är jättestora, men de är i alla fall inte bebisar längre).

Ta vara på tiden, ta vara på de som finns runtomkring dig.
Och när du känner att du bara måste göra något, våga ställa frågan: ”Måste jag verkligen”

Nu ska jag strax hem och plocka fram adventsljustakarna.
Det är ju något som vi måste, eller måste vi?